Dutch painter, Delft school (b. 1604, Delft, d. 1667, Cologne).   Related Paintings of COUWENBERGH, Christiaen van :. | The Seine at Vetheuil | Mary of Burgundy | The Madonna of Chrity | Gold Fish (mk20) | Woman in Pink |
Related Artists:
Giacinto Gigante
(1806-1876) was an Italian painter. Gigante was introduced to painting by his father Gaetano Gigante. His brothers Achille Gigante and Ercole Gigante also became landscape artists. He trained in the style of Hackert and was influenced by the technical drawing carried out at the Naples Royal Institute of Fine Arts. Along with Achille Vianellihe was to be strongly influenced by a large colony of foreign painters then present in Naples including Huber and Pitloo. From Wolfgang Huber Gigante learnt watercolour technique and the use of the panoramic ?-amera lucidae method. Via Huber he met the Dutch artist Anton Sminck van Pitloo, who became his teacher for a few years. In 1823 Gigante won the Naples Royal Institute of Fine Arts drawing competition. In 1826 he displayed four works at the first Esposizione di Belle Arti. Reportedly though Gigante did not fit in well with the life of the Naples Royal Institute of Fine Arts and left. Around 1826 he was living in Naples in Vicoletto del Vasto 15, with Van Pitloo, Carl Götzloff and Teodoro Duclere. He is considered the foremost exponent of the 19th-century Neapolitan "Posillipo School" of painting.
CRANACH, Lucas the Younger
German painter (b. 1515, Wittenberg, d.1586, Weimar) was a German Renaissance artist, known for his woodcuts and paintings. He was a son of Lucas Cranach the Elder who began his career as an apprentice in his father's workshop. Henceforth, his own reputation and fame grew. After his father's death, he assumed control over the workshop. The style of their paintings can be so similar that there have been some difficulties in attribution of their works.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.